måndag, juni 20, 2011

'Frid' är förvillande-lära

I nya översättningen av svenska bibeln har frid vanligtvis översatts med fred. Det är för att frid alltmer blivit en tokig översättning. Tidigare användes frid med betydelsen fredad, skyddad. Den betydelsen finns kvar i fridlyst, fristad.

I dagens språk har frid bytt betydelse till individuell harmoni, känsla av lugn. Att fortsätta att använda den gamla översättningen frid blir del av omvändelsen till magisk fetischism, ladda batterierna: Utvinna kraft ur gudstjänster och bön. Åkalla kraft ur en härskargud. Denna kraft överförs sedan till alltmer överstressat lönearbete.

En del försvarar användningen av frid med att salem, shalom och peace både är personligt och politiskt, och att vi behöver två ord i svenskan där andra språk har ett ord. Men fred, fredad är personliga även i svenskan. De knyter an till personliga relationer och våra rättigheter att vara fredad från härskartekniker, förtryck och våld. Det är snarare frid, harmoni som är opersonliga. Frid och harmoni är närmast ouppnåliga känslor. De är del av medelklassideal kring lycka och harmoni.

Tillfälligt behöver vi känna frid, balans och harmoni. Vi behöver då och då släppa oro och bekymmer. Tänka på ingenting. Befinns oss i vila. Men att försöka hålla kvar känslan av frid blir en drog. Kamp, engagemang, solidaritet, omsorg, empati, inlevelse skulle då bli omöjliga eftersom dessa inte är frid och harmoni.

Att leva är inte att vara i balans, liv är ur balans, i svängning och i rörelse.

söndag, juni 12, 2011

Pingsten krossar barriärer

Pingsten spränger barriärer, barriärer av språk, av religion, av kultur. På pingsten sker detta genom möten utanför sin egen container. Därmed börjar kristi kropp andas. Kroppen får i pingsten liv. Liv förstås inte som egenskap, utan som livlighet, puls, andas ihop.

Pingsten är högljud. I pingsten intensifieras kroppsligheten genom mötet med andra. Kristi kropp, kyrkan, blir då inte en kropp med olika organ. Kristi kropp börjar andas genom det livliga mötet mellan kroppar, mötet med andra.

Pingsten börjar därmed leva gudsriket. Det kommande gudsriket är då ständigt i kommande. Återkommande genom sin puls, livlighet, andning. Det är inte återkommande av kristi identitet, utan återkommande av skillnader som möts och skapar liv.

Tja, det var ungefär så här jag förstod Bengt Andreassons predikan idag, pingsten 2011, i Rosa Huset Lövgärdet, Angered, världen.

onsdag, juni 08, 2011

Passion

Passionsberättelsen visar hur straffet, korset, omvandlas till befrielse. Den franske filosofen Deleuzes kritik mot passionen är att dess lidelse skapar en brist: Passionen vill något annat än det den gör. Passionen skapar saknad. Politiskt och personligt hindrar den därmed skapandet av det vi vill. Lidandet, lidelsen ersätter då levandet av det liv vi vill leva.

Men det finns en annan passion. Det är när lidelsen, lidandet uppstår ur att vi vill mer än det vi kan. När vi kämpar men misslyckas, när vi kämpar men hindras eller fängslas. Denna passion är i blivande. Mål och medel är ett. Det uppstår dock ett glapp mellan att utföra och att helt och hållet genomföra. Den passion som verkar i det glappet drar sig ur Deleuzes kritik. En sådan lidelse är politiskt produktiv.

Per Herngren
2011-06-08, version 0.1

lördag, juni 04, 2011

Kristendom kretsar kring straffet

Korset är ett avrättningsredskap. Genom att göra straffet till gravitationskraften i religionen neutraliseras härskandet. Kristna når befrielse genom att utmana och ta straffet. Straffet förlorar därmed makt. Den kristna befrielsen tar inte över makten, den befriar oss från rädslan, lydnaden, och straffets makt. Istället för härskande distribueras och demokratiseras makt mellan oss.

I kristendomen används flera tekniker för att istället neutralisera korset. Några av dessa tekniker är när korset omvandlas till:
- utsmyckning, smycke eller något vackert
- bevis eller tecken på Gud, bevis på Guds godhet eller välvilja
- fetisch, batteri eller kraftkälla
- identitet för kultur eller folk

Gadgeten innehöll ett fel