fredag, december 21, 2012

Melankoliska eller funkiga psalmer

I min kyrka Rosa Huset spelas psalmer och sånger vanligen i afrofunk eller jazz. Eftersom vi har gudstjänst udda söndagar går jag till Mariakyrkan i Hammarkullen andra söndagar. Där spelas psalmer vanligen melankoliskt. Jag upptäcker att samma texter får helt olika budskap ifall de spelas i afrofunk med Djembe eller melankoliskt. Ofta är det närmast motsatta budskap. Texter är aldrig sig själva nog.

Per Herngren
2012 12 21, version 0.1

söndag, december 16, 2012

Tacka Gud för Centern vill bryta apartheid

I Mariakyrkans julfest här i Hammarkullen tackade vi under bönen för att Centern vill bryta nationalstats apartheid. Det vore häftigt ifall detta smittade av sig på olika sätt när vi i kyrkor och kommuniteter lever gudsriket så gott vi kan:

  • Förutsätta allas rätt att bo över hela världen.
  • Städer, kyrkor och tempel beslutar om, och blir, fristäder åt förföljda.
  • Inte se nationalstater som gigantiska boxar som "innehåller".
  • Sluta använda begrepp med prefix "ut" och "in" i samband med boende. Tja, förutom när det gäller faktiska hus som man kan gå "in" i, eller vandra "in" i.
  • Konsekvent kalla tvångsförflyttning av folk för tvångsförflyttning istället för "utvisning".
  • Välkomna "nya Hammarkullebor" istället för att kategorisera vissa som "in"vandrare.
Hmm, fler idéer?

Ge fristad
Vi i Fikonträdet Ickevåldskommunitet i Hammarkullen har fått en ny medlem Lisa Gerenmark. Hon stöder Iledin, Edlira och Reno Pillati, som flytt förföljelse, med deras sökande av uppehållstillstånd hos organisationen Sverige. Vi i Fikonträdet har dock redan beslutat att ge Iledin, Edlira och Reno Pillati fristad här hos oss, vi har alltså gett dem uppehållstillstånd. Samtidigt vill vi inspirera andra organisationer att också ge dem uppehållstillstånd.

Fristadsrörelsen
Fristadsrörelsen, Sanctuary movement, startade i USA under tidigt åttiotal. Kyrkor tog beslut att som kyrka ge fristad åt flyktingar som var förföljda. Även en och annan synagoga och ett fackförbund gav fristad. Att ge fristad är ett folkets beslut om skydd och gästfrihet. Fristad har anor från medeltiden och långt tidigare. Städer och kyrkor gav fristad åt förföljda. Att ge fristad blir ett politiskt beslut som konkurrerar med regeringars och migrationsverks beslut. Det är ett sätt att börja regera. Regera tillsammans med andra organisationer istället för att överlåta regerandet.

Per Herngren
2012 12 16, version 0.1

Referens
"Centern vill öppna gränserna", Svenska Dagbladet, 2012 12 16

söndag, december 09, 2012

Jesus queerar korset

Jesus, med sin kropp, sina sår och sin övergivenhet, onormaliserar ett redskap för tortyr och avrättning. Korset splittras och blir ett redskap för befrielse och gemensam omvändelse, revolution.

Det är straffets förmåga att kontrollera oss, göra oss laglydiga, som queeras. Genom att inte fly straffet görs straffet märkligt. Det producerar konstigt nog befrielse.

När församlingsmedlemmar, präster och diakoner sitter i fängelse eller dödas för befrielse skapas befrielse. Medlet för att göra oss laglydiga producerar olydnad.

Per Herngren
2012 22 09, version 0.1

lördag, november 24, 2012

Sveriges kristna råd fastnar i kolonialism?

Kyrkor i Sverige reproducerar fortfarande koloniala ordningar. Det visar Sveriges kristna råds Fredsbön som lämnas ut till kyrkorna i Sverige angående förtryck och våld i Palestina och Israel under november 2012.

Kyrkor och Sveriges kristna råd bygger befriande samhällen. De bygger verklig befrielse. De bygger verkliga samhällen. Min kritik är en kritik mot något jag i många sammanhang är glad över att vara del av. 

När jag själv åkte runt och höll ickevåldsträning 2011 i Irak, Kurdistan och Turkiet drogs jag gång på gång själv med i koloniala ordningar. Postkolonial teori visar att vi inte kan hoppa ur kolonialismen. Vi kan inte bli rättfärdiga själva, men tillsammans kan vi bygga rättvisare och mer ickevåldsliga samhällen. Det är en pågående motståndskamp. Denna text blir därför också en självkritik.

Min maktanalys av Sveriges kristna råds Fredsbön utgår från postkolonial kritik. Det fortsatta postkoloniala kolonialiserandet av nord-syd, vita-bruna, bygger på motsägelser. Avgörande för att hålla ihop dessa motsägelser är välvillighet (välvillighetsdiskurs). "De behöver vår hjälp." De stackars 'bruna' behöver de 'vita' för att befria dem.

Välvillighet inom kolonialism reproducerar två komplementerande ordningar. Vita hjälper bruna. Och vita hjälper den lokala bruna eliten att hjälpa de maktlösa stackars bruna. Brun använder jag som en symbolisk samlingsbeteckning på de som definieras som "de andra" genom 'vithet' och genom andra dominanstekniker.

Välvillighetsdiskurs pekar ut vissa som aktörer och andra som passiva offer. När kyrkor, solidaritetsgrupper och biståndsorganisationer åker 'ner' och organiserar befrielsekonferenser träffar man alltför ofta eliten, precis som under kolonialismens koloniserande. Eliten (speciellt den radikala eliten) är tillräckligt vit för ett samarbete. Kolonialismen reproduceras igen.

Fredsbön som kolonialiserande

Fredsbönen från Sveriges kristna råd reducerar "folket" till offer. Barn och gamla, män och kvinnor, de som "mist sina barn", förlorat "nära anhöriga" samt de som kämpar för befrielse beskrivs som offer eller så nämns de inte. 

De reduceras därmed till objekt för förtryck, de reduceras till passiva. 

De namnges inte som aktörer. Ett alternativ vore att lyfta fram hur olika grupper blir både aktörer och objekt för förtryck. Att be för befrielsekamp i området, för ickevåldsmotstånd, för byråd, för fackföreningar, för fredsorganisationer och för områdets olika stödföreningar.

De som i fredsbönen pekas ut som aktörer och subjekt, de som görs till lösningen, är eliten i området samt "oss" svenskar och västerlänningar. 

De som direkt namnges som aktörer i bönen är "biståndsarbetare", "läkare", sjukvårdare" och "israeliska och palestinska ledare", och även andra "politiska ledare". Trots att ickevåldsliga befrielsegrupper har fler antal aktiva, än vad alla elit-grupper som nämns i fredsbönen har tillsammans, så pekas inte dessa ut som aktörer. 

Ytterligare en grupp nämns som aktörer, som subjekt för befrielse, är "oss". Vi är kallade att vara aktörer. Vi svenskar och västerlänningar som arbetar för "rättvisa, fred och försoning", och vi som läser fredsbönen på söndagens gudstjänst.

Ytterligare en maktteknik är att använda ordet "konflikten" om bomber, förtryck, övergrepp och våld. Konflikt beskrivs som negativt, och som synonymt till förtryck och krig. Konflikt beskrivs inte som del av befrielsen. "Konflikten" döljer också vår del i vad som händer, våra vapenköp, vår vapenhandel, och vår handel.

Per Herngren
2012 11 24, version 0.2

Bilaga 1
Sveriges kristna råd är ett nationalistiskt definierat samarbetsorgan för kyrkor och samfund. "Sveriges kristna råd (SKR) är en mötesplats för 25 medlemskyrkor vilket representerar en stor del av Sveriges befolkning. "

Bilaga 2

Fredsbön för israeler och palestinier

Sveriges kristna råd vill med anledning av den upptrappade konflikten i Israel och Palestina, uppmana till bön för dem som lever i rädsla, de skadade och för alla dem som sörjer sina döda anhöriga och vänner. Vi uppmanar också till bön för alla politiska ledare att de ska fatta beslut som leder till fred för människorna.
Fredsbön
Livet och hoppets Gud, vi vet att du hör förtvivlans och lidandets rop. Därför kommer vi inför dig när bomber faller över Gaza och Israel. Dessa bomber dödar, skrämmer och förstör. Vi ber för alla offer, för krigets vanvett, särskilt för dem som mist sina barn och nära anhöriga, för de skadade, för de som gett upp hoppet.  
Vi ber för barn och ungdomar och att de ska få behålla hoppet om en värdig framtid. Vi ber för läkare, sjukvårdare och humanitära biståndsarbetare som i nöd och kaos försöker hjälpa skadade och traumatiserade. Vi ber för israeliska och palestinska ledare att de ska få mod att besinna sig och se och handla för folkens och allas gemensamma bästa och få stopp på allt våld och övergrepp.
Gud, Du som fortsätter kalla oss att arbeta för rättvisa, fred och försoning i en värld märkt och sårad av orättvisa, våld och likgiltighet Fyll oss med ett hopp bortom allt förnuft!
Gud förbarma Dig!Kristus förbarma Dig!Gud förbarma Dig!

söndag, november 11, 2012

Präst bortom "borgerlig ångest"

"Jag orkar inte att administrera borgerlig ångest. Därför kallade kyrkan mig till att bli fängelsepastor och krogpastor."

Svante Mjönes predikan i Rosa Huset Lövgärdet 11 november 2012

söndag, oktober 07, 2012

Jesus en tidig kopierare

Vi agerar och tänker inte ensamma eller som enskilda. Vi agerar tillsammans. Vi förnyar bara genom att kopiera och imitera. Kopierandet föregår, och är med och skapar, det nya. Färdigheter är upprepning. Tänker gör vi med bokstäver och ljud som genom upprepning blivit ord och språk. Översättning är upprepning. Minnen representerar inte någon "verklighet" därute. Minnen är verkliga översättningar, upprepningar.

Sanningen är inte svaret på en fråga, sanningen är att återigen ägna sig åt sanna problem som förtryck, krig, svält och hemlöshet. Sanningen är att fokusera på upprepandet, inte på att finna svaret eller lösningen. Svaren kan vi lämna bakom oss, de är avklarade. Gud är inte svaret, Gud är frågan, frågan som måste upprepas. Gud möter vi genom att återigen möte den förtryckte, återigen möta den fattige och papperslöse.

Jesus var en tidig filosof kring kopierande och bejakade sig själv som en upprepare. "”Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?” Jesus svarade: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning" (Johannesevangeliet 7:15-18)

Per Herngren
Mariakyrkan Hammarkullen, 2012 10 07, version 0.1

lördag, september 29, 2012

Jesus pratar aldrig om ledarskap eller om goda ledare

Ledarskapsdiskursen kallas föreställningen att ledare, präster, chefer, ordföranden, yrkespolitiker, styrelser eller presidenter är bäst lämpade att lösa våra gemensamma frågor, konflikter eller problem. Jag gjorde en datorsökning i Nya Testamentet, och ifall min sökning stämmer pratar Jesus aldrig om ledarskap eller om nödvändigheten av ledare. När han nämner ledare är det i negativ bemärkelse, ledare leder fel. Han varnar oss för att följa ledare.

Möjligtvis finns det ett undantag: Det är när när Jesus vänder upp och ner på hierarkierna:
"Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren." Lukas 22:26.

Här skulle man kunna tänka sig att Jesus skapar en romantisk bild av en ödmjuk och mjuk ledare. Men han krossar snarare föreställningen om att fasta hierarkier skulle vara lösningen på gemensamma problem. Jesu politik är istället samverkan och jämlikhet, bemyndigande och olydnad till auktoriteter, förverkligande och misslyckande, sårbarhet och ömsesidigt beroende.

Per Herngren
2012 09 29, version 0.1.1


Metod
Jag sökte med följande söktermer "ledare", leda", ledda", "ledande", "ledarskap".
Sökningarna gjordes på http://www.bibeln.se
Är det någon som kan grekiska som kan göra liknande sökningar på motsvarande grekiska texter? Finns det synonymer till ledarskap eller ledande som jag missat?

söndag, september 02, 2012

Kärleken drar i oss

"Låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud", skriver Johannes, en av Jesu tidiga lärjungar. "Detta är kärleken: inte att vi har älskat ... utan att Gud älskat oss".

Ifall Gud är kärlek skulle vi kunna skriva sista citatet så här istället: Detta är kärleken: inte att vi älskar utan att kärleken älskar oss. Från att vara subjekt med kravet att vi ska älska blir vi objekt för kärleken. Kärleken drar i oss, drar med oss. Ifall vi låter oss dras med av kärleken blir vi medaktörer, vi är inte bara objekt.

Kärleken lever därmed inte så mycket i oss som hos vår nästa, vår nästa drar i oss. Gud, kärleken drar oss till varandra, kärleken gör oss till solidarisk gemenskap. Detta blir en alternativ läsmetod gentemot när man läser bibeln som individuell radikalitet.

Med en sådan relationsinriktad läsmetod kan vi läsa bibeltexter som annars brukar individualiseras annorlunda. Ta till exempel den barmhärtige samariern:

Den barmhärtige samarien kalkylerade inte (enligt Martin Luther King och Tobias Herrström) över vilka möjligheter han själv hade att agera såsom prästen och leviten gjorde. Istället ägnade sig samariern åt vilka möjligheter rånoffret hade att klara sig och överleva. Utgångspunkten för det radikala ingripandet var alltså inte samariern själv utan den som var misshandlad. Samariern började inte med sig själv, utan med sin nästa.

Samariern löste det inte ens själv, lägger Ulla Abramsson till. Han fick hjälp av en åsna. Han använde pengar och såg till så att ett värdshus kunde hjälpa offret. Själva läkningen och helandet utfördes antagligen till stor del tack vare sängplats, tak över huvudet, och ett effektivt kök som gjorde att den misshandlade fick mat tills han klarade sig själv. Nej just det, inte klarade sig själv, men klarade sig tillsammans med andra någon annanstans.

Per Herngren
2012-09-02, version 0.1

Kärleken drar i oss och agerar med oss: Första Johannesbrevet 4:7-10
Samarien som medarbetare snarare än ensam radikal: Lukas 10: 30-35.

Tack till Tobias Herrströms (Kommuniteten Oikos i Hammarkullen) predikan 2 september, och Ulla Abramssons gå-runda-predikan 31 augusti på Hammarkullens soppkök.

tisdag, augusti 28, 2012

Syster Anne Montgomery död 27 augusti 2012 - Deltog i första och i många andra plogbillsaktioner

Sr Anne Montgomery passed away August 27. She was part of the first plowshares action, Plowshares 8, 1980, and of quite a few plowshares disarmaments after that. 

I did my first plowshares action together with her and Pershing Plowshares in 1984, I think it was her third. When we met in holdings cells around court hearings, I remember her attitude towards guards as firm and friendly, she taught me a no-excuses-resistance which I try to share here in Sweden! This Saturday two days before she passed away, I mentioned her as my main nonviolent-model in an exercise during the Swedish Nonviolent Camp (organized by Swedish FOR, and the Fig Tree Community-a Jona House and Catholic Worker community in Gothenburg).

Peace, love and resistance,
Per Herngren
from Pershing Plowshares, and a few plowshares disarmaments in Europe


Read more about Anne Montgomery

Anne Montgomery, rscj: Peace is her passion
http://www.rscj.org/node/228

Anne Montgomery « Disarmnowplowshares's Blog
http://disarmnowplowshares.wordpress.com/tag/anne-montgomery/



Dear Friends,

Our dear friend and partner in peacemaking, Anne Montgomery, RSCJ,
passed away this morning in the company of a loving community.  The
embodiment of Agape Love, Sr. Anne worked tirelessly to create a just
and peaceful world for all.  The Society of the Sacred Heart posted
the following memorial, which will be followed by a full obituary
shortly.  I will post them at Disarm Now Plowshares
(http://disarmnowplowshares.wordpress.com/).


Sr. Anne leaves a beautiful legacy.  The rich tapestry that was her
life is a gift to us all.


************************

Anne Montgomery, RSCJ

Birth: November 30, 1926
Profession: March 5, 1951
Death: August 27, 2012

Our sister, Anne Montgomery, RSCJ, went home to God this morning,
Monday, August 27. Funeral arrangements are pending. A full obituary
will be posted shortly.


Please join us in praying for Sister Montgomery:


Beloved, into your hands,
we humbly entrust our sister Anne.
In this life you embraced her with your tender and faithful love;
Deliver her now from every evil
and bid her safely home.


God of blessings,
source of all holiness,
the voice of your Spirit has drawn countless men and women
to follow Jesus Christ
and to bind themselves to you
with ready will and loving heart.


Look with mercy on Anne
who sought to fulfill her vows to you,
and grant her the reward promised to all good and faithful servants.
May she rejoice in the company of the saints
and with them praise you forever.

Amen.

Photo:  Anne leaving the SeaTac Federal Detention Center in May 2011



söndag, augusti 26, 2012

För Jesus finns inga makthavare

I så gott som alla bibelberättelser om Jesus intervenerar han i en maktordning som skapar ojämlikhet och murar. Tillsammans med dem han möter producerar han ny jämlik ordning omedelbart  i situationen, mål och medel blir ett. I varje berättelse finns både olydnad mot maktstrukturer och förverkligande av andra jämlikare strukturer.

Maktordningar som bygger upp skillnader och underordning genom kön, funktionshinder, sexualitet, folk, klass, ålder, duktighet krossas direkt i mötet och ersätts av nya jämlikare ordningar. Kön, klass och folk avskaffas, där finns inte längre man eller kvinna, jude eller grek, slav eller fri ... Dessa ersätts av jämlik, kärleksfull och solidarisk gemenskap.

Jesus botar aldrig tarmvred eller huvudvärk; han botar bara det som skiljer människor åt, eller underordnar dem, de ordningar som på engelska kallas ableism.

Motståndare konfronteras i flera av berättelserna. Men motståndarna blir jämlikar. Den nya ordningen tränger undan deras ordning. Den skapar omedelbart något annat. Jesus uppfattar inga makthavare, han pekar inte ut några makthavare. Det finns ingen mystisk makt ovanför de situationer som det berättas om. Det finns ingen ledare som behöver påverkas för att revolutionerna ska kunna genomföras.

Det finns ingen information eller något budskap som behöver överföras till någon opinion eller makthavare för att skapa förändring. Förtryckande makt krossas ibland innan något ens har sagts, genom själva tilltalet eller beröringen, tilltal och intimitet som var orena i andra ordningar. Förändringen sker i vissa berättelser genom sättet att samtala med varandra. Och ibland genom sättet att tala om saker och ting.

I alla jesus-berättelser finns ordningar och metoder vi kan översätta till olika situationer och som vi behöver träna på. Gudsriket handlar inte speciellt mycket om insikt eller förståelse utan mer om att gemensamt pröva, misslyckas och försöka igen.

Gudsriket är i blivande. Det skjuts inte på framtiden. Det förändrar framtiden för alltid, direkt i situationen. Därför blev det olyckligt att 'tillkomme' översattes med 'Låt ditt rike komma' i nya översättningen av Herrens bön. Det är som om översättarna just där missar eller försöker neutralisera vad som faktiskt sker i varje jesus-berättelse.

Per Herngren
2012 08 26, version 0.1

Tack till Bengt Andreassons läsmetod på Ickevåldslägret augusti 2012.

lördag, juli 07, 2012

Ickevåldsträning på konfirmationsläger

Min vän Tobias Hellström är präst på konfirmationsläger. Han har lett ickevåldsträning under 16 pass med konfirmanderna. Tanken att man ska kunna lösa våld med ickevåld finns inte i deras föreställningsvärld. De har aldrig erbjudits ickevåldsträning i vare sig skolan eller i ungdomsverksamheter de deltagit i.

Övningar som Tobias tränar med konfirmanderna är bland annat: Full person trakasserar ungdom, och hur kan man ingripa för att hjälpa offret. Hur man lugnar ner en knivrånare. Avbryta ett bråk mellan två personer. Hur man ingriper vid baktaleri i skolan.

Tobias berättar att de även prövade "gå andra milen-metoden". Vid knviråndet gav man jackan också, även om rånaren bara ville ha mobilen.

"Det svåraste är att få dem att begripa att det är verklig träning och inte 'verkliga' situationer. Jag brukar berätta om hur man tränar fotboll eller lär sig spela ett instrument för att förklara hur träning skiljer sig från förenklade lösningar och fix."

Per Herngren
2012 07 07, version 0.1.1


- För den som själv vill gå träning i ickevåld. Eller som vill lära sig att träna andra i ickevåld.


Intervjun med Tobias gjordes under resan till Teresas och Samehs bröllop. Teresa är medlem i både ickevåldskommuniteten Fikonträdet och i kommuniteten Oikos.

torsdag, juni 28, 2012

Amen som bejakande eller skapande av brist

Amen kommer från hebreiskan med betydelsen 'helt säkert', 'ja absolut'. Det används som ett välkomnande, ett bejakande, ett uttryck för tro i betydelsen förtröstan till något som redan är i blivande. Det kan vara solidaritet, rättvis fördelning, gudsrike, omsorg, gemenskap. Bönen och amen är därmed avgörande del av rätten, av gudsriket, av gemenskapen. Det som inte bejakas förlorar kraft. Bejakande är livets levande. Bejakande är inte medel för livet, bejakande är att leva.

Amen översätts också till 'låt det bli så'. Det blir därmed mer tvetydigt. Det kan fortfarande vara bejakande. Men det kan också förstås instrumentellt som en befallning eller begäran om att få något som saknas, exempelvis ett jobb eller ett hus. Amen producerar i så fall en brist, ett ickebejakande. Amen övergår därmed till magi och instrumentalism. På så sätt åtskiljs bönen från det den skulle bejaka. Den reduceras till medel för att få något annat än det som bönen är, annat än att vara nödvändig del av det som amen bejakar. Amen gör i så fall gudsriket till brist, saknad.

Per Herngren
2012-06-28, version 0,1

torsdag, juni 07, 2012

När kristna kommuniteter producerar individualism

'Community' betyder i engelskan samhälle och gemenskap. Det är något vi gör och är tillsammans. Det är något gemensamt. Gemensamma ansvar, saker, institutioner, traditioner, verksamheter, solidariteter, omsorger, gemensamma liv. Samhällen, communities, värjer sig därmed från det abstrakta mystiska Samhället, vilket snarare är vidskepelse än något faktiskt existerande.

Kommuniteter som Catholic Worker i USA och i Europa försöker praktiskt leva det samhälle de vill ha. Kommuniteter är försök att leva gudsriket. Detta innebär givetvis misstag och misslyckanden. Kommuniteter justerar kontinuerligt sådana misslyckanden genom jämlika samtal, lyssnande, reflektion och genom att förverkliga demokrati.

Demokratin i kommuniteter är mycket inspirerat från demokratisk utveckling hos kväkare, jesuiter och feminister. Kommuniteter i USA bygger vidare på hundratals år av finslipning av omsorg, organisation och demokrati. Varje kommunitet skapar ett regerande. Ett gemensamt regerande, 'community'. Så som när andra organisationer regerar eller misslyckas med att regera. Kommuniteter är i princip jämlika samhällen med exempelvis företag, kommuner, stater och andra organisationer.

När kommuniteter överförs till nutidens Sverige frestas kommuniteterna att förvandlas från samhälle, gemenskap, gudsrike till produktionsapparat för individualism. Kommuniteterna ses i sådana fall inte som kristi kropp, gudsrike och som samhälle utan som stöd för medlemmen, för den enskilde, för individen.

Kommuniteten omvandlas till kraftkälla för att individen ska kunna leva radikalt kristet, eller för att individen ska orka med sitt jobb och sina studier och sin familj. När det initieras radikala verksamheter i sådana kommuniteter belastas verksamheten individen istället för gemenskapen. Kommuniteten tar inte på sig ansvar för hur gudsriket levs. Gudsriket får inte bli 'community', gemensamt. Ansvaret läggs över på individen. Sådana kommuniteter förvandlas till produktionsapparater för dagens hyperindividualism. En individualism där gemenskapen bejakas och hyllas, men där gemenskapen blir till för individen.

Tja, någon som har erfarenhet eller funderingar kring detta?

Per Herngren
2012 06 07, version 0.1

Tack till Lars Edvardsson och Jonas Abel för analyserande samtal kring kommunitetsliv.

måndag, maj 28, 2012

Pastor, gudstjänstvärd och gudstjänstdeltagare fängslade under pingstmässa vid SAAB Microwave

En pastor, en gudstjänstvärd och en församlingsmedlem fängslades kl 19:15 i fyrtiofem minuter medan pingstgudstjänsten pågick på SAAB Microwave, pingstsöndagen 27 maj 2012.
Claesgöran Johnson och Per Herngren hålls i förvar. Foto Lisa Gerenmark som inte själv blev gripen
Mässan hölls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterades vinbärsplanta. De tre som under gudstjänsten greps när de höll på att klättra över stängslet på SAAB Microwave var pastor Leif Herngren, Missionskyrkan Björkö; Claesgöran Johnson, Rosa Huset Lövgärdets Missionskyrka och gudstjänstvärden Per Herngren. 
Präst i Svenska Kyrkan som predikade greps inte, inte heller pastor Bengt Andréasson som ledde gudstjänsten greps.
SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat eldledningssystem till irakkrigen. Under gudstjänsten undveks all protest och negativa budskap: läs mer om brytningen med protesten på postprotest.
"Under gripandet hade vi fina samtal både med polis och vakter från Microwave", säger Leif Herngren. "Mina ben blev stela av att sitta i polisbussen och polisen gav mig dispens att få stå utanför."
"Vi lyckades plantera en vinbärsbuske innan vi greps", säger Claesgöran Johnson.
 

Gripna
Leif Herngren 070-999 25 88
Claesgöran Johnson 0707-02 21 91
Per Herngren 070-88 77 211

Inbjudare och arrangörer av pingstmässa

Rosa Huset Lövgärdets missionskyrka, Bengt Andreasson pastor i Rosa Huset, Sara Blom präst i Svenska Kyrkan. Leif Herngren pastor i Gemensam Framtid och Missionskyrkan, Fikonträdet Ickevåldskommunitet i Hammarkullen Svenska Freds Göteborg, Per Herngren från Fikonträdet, Kristna Freds Smeder.

Kontakt

Predikan: Sara Blom 070-88 93 890
Gudstjänstledare: Bengt Andreasson 070-6949291

 

Plantera vin- och fikonträd

Inspirerad av profeten Mika väljer vi att plantera vin- och fikonträd som del av pingst. Profeter valde på bibelns tid och väljer fortfarande idag omskakande metoder för att visa hur vi tillsammans ska leva rättvist och solidariskt. Att börja leva gudsriket här och nu, och där ondska råder.
”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. (Mika 4:3-4)

Liv som skapar liv för alla

I pingst börjar Kristi kropp andas och få liv. Kyrkan ger sig ut i världen, skapar liv, solidaritet och gemenskap. Den tar plats. Kyrkan möter därmed motstånd. Från tiden efter påsk då kyrkan var gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar övergår kyrkan i pingst till ett liv för livet, till ett liv där förtryck och våld råder. Från pingst börjar kyrkan andas där andning hindras. Från pingst lever livet ut, livet tar plats där död tar plats. 
Det är från pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingstens vändning ut. För alla! Eftersom den levande kyrkan tar plats där människor hotas och förtrycks möter kyrkan alltid motstånd. Pingst som livets levande, livet som tar plats, en sådan pingst kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.

Ickevåldsriktlinjer

  1. Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
  2. Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
  3. I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
  4. Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
  5. Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
  6. Vi deltar under hela arrangemanget kl 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.

En pingst som återkommer

Tanken är att bygga upp pingstmässan som ickevåldstradition kopplad till kyrkoåret och kyrkans liturgi. En pulserande tradition ger resonans och sparar kraft. Enstaka arrangemang riskerar att ta mycket energi och kraft.
Pingstdagens handlar också om möjligheten till kommunikation bortanför gränser och nationer. Pingst blir därmed också ickevåldets högtid.
Annandag pingst har temat andens vind ska blåsa ut över världen. Annandag pingst får en global ansats som inte betonar individuell andlig kunskap, opinion eller attityd kring förhållanden i världen. Andningen skapar liv. Vinden tar tag och stormar.
Under pingstmässan ingår att plantera vinstockar och fikon (Mika 4:4) på SAAB Microwave för att börja förvandla krigsfabriken till liv, mat och dryck. Några väljer att gå över stängslet och plantera. Därmed kan dessa gripas och ställas inför rätta - som en andens vind som blåser. Annandagen blir därmed på flera sätt en fortsättning av pingstdagen. Vi ser rättegång och straff som en del av Annandag pingst.

torsdag, maj 17, 2012

Pingstens ande är materialisering

Etymologiskt kommer ande från andning. Börja andas. Få liv. Att anden kommer till kyrkan under pingst innebär att kyrkan får liv. Förkroppsligas. Börjar materialisera. Börjar andas.

Att förkroppsligas innebär att möta motstånd. Liv som materialiserar tar plats. När kyrkan får liv möter den förföljelse och motstånd.


Ande är alltså inte motsatsen till materia såsom platonister och gnostiker tänker sig. Ande är själva materialiserandet. Som börjar andas och förkroppsligas. Livet tar därmed plats. 


Andlighet idag kan ibland bli anti-ande för att slippa ta plats, och därmed slippa att möta motstånd och förföljelse. Det är en andlighet som flyr pingst.


Per Herngren

2012-05-17, version 0.1

Läs även
första reflektionen om pingst: Livet ingriper och möter motstånd.

Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.



söndag, maj 06, 2012

Pålysning Välkommen på pingstmässa med civil olydnad 27 maj



Pålysning

Välkommen på pingstmässa!

Vi bjuds in till nattvard, sång och ickevåld på SAAB Microwave
Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

Mässan hålls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterar  vi vinstockar och fikonträd. Mässan hålls på båda sidor om stängslet på SAAB Microwave. SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat till irakkrigen. De som väljer att gå över stängslet och plantera vinstockar och fikonträd blir möjligen gripna av vakt och polis. Vi undviker protest och negativa budskap.

Plats

Vi träffas kl 14 på Stensjökyrkan (undervåning). Gunnebogatan 18, Mölndal.
Buss: Hållplats: Muraregatan, Buss 753
Bil: Från Mölndals centrum följ skyltning "Gunnebo" Uppför backen, kör några hundra meter: kyrkan på vänster sida.

Anmälan

Anmäl dig i förväg till
konfliktingripande(snabel-a)gmail.com
Ange: namn, adress, mobil, mejl.
Tala gärna om vilken roll du vill ha om du vet det redan nu. Se rubriken Uppgifter nedan i Kyrkomanual för ickevåld.

Inbjudare och arrangörer

Rosa Huset Lövgärdets missionskyrka, Bengt Andreasson pastor i Rosa Huset, Sara Blom präst i Svenska Kyrkan. Leif Herngren pastor i Gemensam Framtid och Missionskyrkan, Fikonträdet Ickevåldskommunitet i Hammarkullen Svenska Freds Göteborg, Per Herngren från Fikonträdet, Kristna Freds Smeder.

Kontakt

Mässan: Bengt Andreasson 070-6949291
Mässan och lokal: Sara Blom 070-88 93 890
Ickevåld och civil olydnad: Per Herngren 070-88 77 211
Anmälan: Se under rubrik anmälan.

Tider

14 Lunch i Stensjökyrkan (se Plats).
14:30 Indelning i vängrupper (5-7 deltagare). En vängrupp håller sig helt utanför stängslet. En andra vängrupp är för dem som vill stödja de som går över stängslet samt för dem som vill gå över stängslet och plantera.
Kaffe och presentation i vängrupperna.
15 Ickevåldsträning.
Mässa vid Saab Microwave
19 Kyrkkaffe i Stensjökyrkan.
19:30 Reflektion i vängrupper och väntan på att eventuella gripna släpps. Fundera över möjlig fortsättning. Vängruppen för dem som är gripna deltar ju också i rättegång och kan börja reflektera över hur man gör rättegången till en Annandag pingst där andens vind blåser över världen.
20:30 Kvällsbön kring Annandag pingst.
21 Avslutning.



Kyrkomanual för ickevåld

Uppgifter i samband med pingstmässa
Ta gärna med: Vin- och fikonplantor, eller frön och fikon. Även vinbärsbuske välkomnas. Trädgårdsspade. Stegpinnar 50-100cm som träds in i stängslet. Kartong som viks över taggtråden. Bil.
Du kan välja olika uppgifter i kring mässan. Du får gärna anmäla detta i förväg.
  1. Plantera vin- och fikonträd på båda sidor om stängslet.
  2. De som väljer att gå över stängslet och plantera blir möjligen gripna. Sannolikt allt från några minuter till flera timmar.
  3. Leda en del av mässan
  4. Gudstjänstvärd och fredsbevarare. Välkomna polis, arbetare, vakter och andra gudstjänstbesökare. Följa dem under tiden de är med oss.
  5. Stödperson för gripna. Vänta utanför polisstation. Kontakta anhöriga.
  6. Resonans: Förstärkande resonans för pingstmässan: ex mejl, blogg, twitter, facebook, media, skriva artiklar.
  7. Hustomtar: Laga lunch och fika.

Plantera vin och fikonträd

Inspirerad av profeten Mika väljer vi att plantera vin och fikonträd som del av pingst. Profeter valde på bibelns tid och väljer fortfarande idag omskakande metoder för att visa hur vi tillsammans ska leva rättvist och solidariskt. Att börja leva gudsriket här och nu, och där ondska råder.
”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. (Mika 4:3-4)

Liv som skapar liv för alla

I pingst börjar Kristi kropp andas och få liv. Kyrkan ger sig ut i världen, skapar liv, solidaritet och gemenskap. Den tar plats. Kyrkan möter därmed motstånd. Från tiden efter påsk då kyrkan var gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar övergår kyrkan i pingst till ett liv för livet, till ett liv där förtryck och våld råder. Från pingst börjar kyrkan andas där andning hindras. Från pingst lever livet ut, livet tar plats där död tar plats. 
Det är från pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingstens vändning ut. För alla! Eftersom den levande kyrkan tar plats där människor hotas och förtrycks möter kyrkan alltid motstånd. Pingst som livets levande, livet som tar plats, en sådan pingst kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.

Ickevåldsriktlinjer

  1. Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
  2. Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
  3. I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
  4. Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
  5. Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
  6. Vi deltar under hela arrangemanget 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.

En pingst som återkommer

Tanken är att bygga upp pingstmässan som ickevåldstradition kopplad till kyrkoåret och kyrkans liturgi. En pulserande tradition ger resonans och sparar kraft. Enstaka arrangemang riskerar att ta mycket energi och kraft.
Pingstdagens handlar också om möjligheten till kommunikation bortanför gränser och nationer. Pingst blir därmed också ickevåldets högtid.
Annandag pingst har temat andens vind ska blåsa ut över världen. Annandag pingst får en global ansats som inte betonar individuell andlig kunskap, opinion eller attityd kring förhållanden i världen. Andningen skapar liv. Vinden tar tag och stormar.
Under pingstmässan ingår att plantera vinstockar och fikon (Mika 4:4) på SAAB Microwave för att börja förvandla krigsfabriken till liv, mat och dryck. Några väljer att gå över stängslet och plantera. Därmed kan dessa gripas och ställas inför rätta - som en andens vind som blåser. Annandagen blir därmed på flera sätt en fortsättning av pingstdagen. Vi ser rättegång och straff som en del av Annandag pingst.

tisdag, april 24, 2012

Pingst: Livet ingriper och möter motstånd

I pingst får kristi kropp liv i världen. Den börjar andas. Den tar plats. Den skapar gemenskap och liv. Den möter därmed motstånd. I pingst överlåter sig kyrkan från att vara gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar till ett liv för livet, för världen. Kyrkan börjar andas där andning hindras, där död och förtryck råder.

Från pingst lever livet, livet lever ut, tar plats där död tar plats, Det är genom pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingsten.

Livet tar plats där människor hotas och förtrycks. Liv som lever och tar plats möter alltid motstånd. Pingst som livets levande, liv som tar plats, kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.

Per Herngren
2012-04-24, version 0,1

Läs även Pingstens ande är materialisering.


Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

söndag, april 15, 2012

'Lycka' finns inte i bibeln

Liberalismens högsta värde (metavärde) är lycka. När vi i morse pratade om lycka strax före gudstjänsten i Rosa Huset, Lövgärdets missionskyrka, kunde vi inte komma på ett enda ställe i bibeln där lycka nämns. Någon som vet? Lycka tycks vara periferert i kristendomen.

Lycka används dock ibland som maktteknik i kyrkor. Den används för att individualisera kristendom. Kyrkor hindras att bli samhällen, riken, som prövar olika sätt att förverkliga den rättvisa och den omtänksamma solidaritet bibelberättelser och profeter kämpar för. Kyrkor blir istället instrument för att göra något med individen, eller för att tillföra indiven något.

Gudstjänst och bön omvandlas dessutom ibland till magisk fetischism som med olika metoder producerar lycka hos individen.

Per Herngren
2012-04-15, version 0,1

söndag, april 08, 2012

Ja, han är verkligen uppstånden & Tomas den förtvivlade

"Kris­tus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden. Så hälsade vi ... varandra med denna ryska påskhäls­ning." (citerat från Leif Herngrens blogg)

Om Kristus verkligen är uppstånden. Och ifall det är avgörande för kristen tro. I så fall blir kristen tro begriplig när vi förstår tro som förtröstan och tillit.

Ifall tro istället hade den moderna betydelsen “tro på”, i så fall skulle “verkligen är (uppstånden)” reduceras till “uppfattning att”. Men “verkligen uppstånden” gör sig oberoende av uppfattning. Verkligen är verkligt oberoende av ifall vi uppfattar det eller inte. Världen och kristendomen kan inte reduceras till subjektiv uppfattning, åsikt eller upplevelse. Det verkliga är oberoende av uppfattning och åsikt. (Jovisst, åsikter är också verkliga i sig själv, som åsikter, ingen dualism här inte.)

Därmed handlar kristendom om ifall vi har förtröstan till att Jesus övervinner döden. Förtröstan kan ju inte reduceras till subjektivitet. Vi förtröstar på någon annan, på något annat, på något som vi inte själva har kontroll över. Motsatsen mot tro (förtröstan) blir därmed förtvivlan snarare än den moderna betydelsen som ordet tvivel fått. Tro kan därmed aldrig bli individuell och privat. Tro är förtröstan på något annat än mig själv, mina förmågor, upplevelser, uppfattningar och åsikter.

Därmed blir Tomas tvivlaren snarare Tomas den förtvivlade. Visst, att han personligen ville erfara Kristus föregriper den moderna empirismen. Men i vår tid reduceras Tomas till enbart empirist. Att han behövde personligt erfara Kristus är en del av hans förtvivlan, tilliten håller på och kollapsar. Tillit ställs i berättelsen snarare mot Tomas behov av att personligen ha kontroll, att kontrollera, än mot ett rent överbevisande. Beviskravet får därmed en mer sekundär betydelse än vad den ofta har i våra 'moderna' berättelser om Tomas den förtvivlade.

I modern tid utformas ibland gudstjänster och bön utifrån Tomas krav på att själv få erfara Kristus. Samlingar utformas så man ska få en upplevelse av Kristus, känna på ett speciellt, uppleva frid eller kraft. När detta händer ramlar dessa kyrkor i samma fälla som empirismen: Upplevelsen och erfarandet blir en sann representant för verkligheten, representationen börjar därmed ersätta verkligheten. Världen reduceras till vår upplevelse. Tron blir en upplevelse.

Per Herngren
Påskdagen, 2012-04-08, version 0.1.2

Tack till Leif Herngrens bloggartikel: "Kristus är uppstånden – Ja, han är verkligen uppstånden – Påskdagen".

söndag, april 01, 2012

En kyrka är ett samhälle bland samhällen

Ifall vi förstår samhällen som kretsande kring torg och de gemensamheter som uppstår, blir föreställningen om Samhället lite av en mystisk vidskepelse. Men hallå, har någon någonsin besökt Samhället? Ifall Samhället inte finns kan kyrkan inte gå ut i samhället, den kan inte verka i samhället.

Dualismen kyrka och samhället därute blir en maktteknik för att dölja att kyrkor är samhällen likvärdiga med alla andra samhällen. Varje gemensamt beslut är lika politiskt som andras gemensamma beslut.

Kring kyrkbänkar, kyrktorg och kaffebord cirkulerar människor, liturgier, kaffe och fika. Samhället som bildas är inte liktydigt med organisationen kyrka, däremot hamnar det i resonans med organisationer och byggnader.

Om inte kyrksamhället blir självupptaget går dess omloppsbanor ut bland andra samhällen. Ifall det dessutom är solidariskt med förtryckta, fängslade och fattiga så griper det in i andra samhällen. Det lägger sig i. Samhällen är inte åtskilda sfärer. De hamnar i konflikter och resonanser med varandra.

Per Herngren
2012-04-01, version 0.1

fredag, mars 30, 2012

Må Gud välsigna dig med obehag

Franciskansk välsignelse och bön av Philip Yancey


Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen


Referens
Philip Yancey, Bön Spelar det någon roll?, Libris, 2008.

onsdag, mars 21, 2012

'Leva enkelt' är individualisering

Leva enkelt-teologin privatiserar kristendomens radikalitet. Gemensam egendom kombinerat med civil olydnad och ickevåld möjliggör radikala och komplexa samhällen med tillgång till stora resurser. Det skapar resurser för snabba ingripanden i krig och förtryck. Gemensamt kan kyrkor, kommuniteter och ickevåldsgrupper ha tillgång till exempelvis fartyg och hela bostadsområden. Vi kan börja leva det samhälle vi vill ha.

Leva enkelt är en del av kapitalismen och den privata egendomen - fast mindre. Poängen med gudsriket är inte förminskning. Vår uppgift är inte att förminska gudsriket. Vi lever ett gudsrike som utvecklas genom olika möten med förtryckta och förtryckare, möten övergår till pulser av solidariska samhällen. Men gudsriket vecklar dessutom ut sig genom att gripa in i förtryck och våld. Leva enkelt blir faktiskt mer individualistiskt än till och med kapitalismen.

Jag föreslår därför att vi överger leva enkelt-teologin och ersätter den med en befrielseteologi om gemensam egendom och ickevåld. Även kommuniteter och kooperativa samhällen kan bli självrättfärdighet. Ickevåldets ständiga ingripande i våld och förtryck behövs i kombination med solidariska gemenskaper (samhällen) för att bygga upp en fungerande och pulserande solidaritet. En solidaritet som går ut, vecklar ut sig, istället för att stänga inne sig.

Per Herngren
2012-03-21, version 0.1

torsdag, mars 15, 2012

Martin Luther Kings liv och ickevåld

Leif Herngren har skrivit en bloggartikel som sammanfattar Martin Luther Kings liv, civila olydnad och ickevåld. Min far, Leif, åkte över till USA 1968 för att bland annat träffa Martin Luther King. Men King blev skjuten strax innan, och Leif fick träffa flera av hans medarbetare istället. Det var Leifs arbete med ickevåld och hans Martin Luther King böcker som fick mig intresserad i tonåren av ickevåld.

Artikeln utgår från Leifs läsning av Fredrik Sunnemarks doktorsavhandling (2001 Göteborgs Universitet), An Inesca­pable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr.

söndag, mars 11, 2012

Individualiserad kristendom

Politik och moral reduceras ibland till stat och individ. Den kristna kyrkan gör den radikala vändningen att lägga det politiska och moraliska ansvaret på gemenskaper, kroppar och relationer. Den gemenskap som bildar kropp gör politiska och moraliska ingripanden. Befriar fångna. Ger mat till hungrande. Krossar ok. Interventionen blir därmed en del av gemenskapen, av kristi kropp, av kyrkan.

Interventionen fullföljer dessutom rättvisa och rättfärdighet. Ingripandet reduceras därmed inte till medel för att påverka andra att ta över det politiska och moraliska ansvaret. Målet blir istället medlet. Kyrkan lever befrielsen, lever gudsriket. Gudsriket blir dock inte helt förverkligat. Kristendomen vore i så fall förverk(lig)ad. Det är snarare ständigt blivande.

Radikaliteten stängs inte in i kyrkan. Den blir inte självrättfärdighet. Den smittar andra gemenskaper till medansvar. Samhällsförändring blir på sätt relationer av ingripanden vilka hamnar i resonans med varandra.

Klassiska makttekniker för att neutralisera kyrkans radikalitet är att hänvisa moral till individen och politik till staten. Kyrkan reduceras till medel som ska påverka individens moral eller statens politik. Kyrkan hindras på så sätt från att leva befrielsen.

En nyare neutraliseringsteknik är att individualisera både moral och politik. Individen föreställs kunna leva politiskt radikalt. Gemenskapen reduceras till kraftkälla för individens politiska och moraliska engagemang. Kristi kropp hindras fortfarande från att leva gudsriket, från att bli blivande gudsriket.

Per Herngren
2012-03-11, version 0.1

torsdag, mars 08, 2012

Religion

Svenska Akademiens Ordbok visar att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.

"I sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER."

Förföljelse mot religiösa kan delvis förklaras med att religionen förskjuter förpliktelse från familjen, staten, kejsaren, arbetsgivaren till gud. Gud som kärlek till sin nästa, till de minsta, till de utstötta, till de förtryckta, skapar en annan förpliktelse än kärlek till de sina, de nära, de lika, eller kärlek till överhet och stat.

Religionen blir därmed ett ständigt hot mot lojalitet till familj, nation och överhet.

Detta hot har delvis neutraliserats av vissa kyrkor och tempel genom att skapa en egen religiös sfär vid sidan av. En sfär som inte förpliktigar utanför sig själv. En annan neutraliseringsteknik är att individualisera och privatisera förpliktelsen. Individen skulle vara förpliktigad att vara radikal själv.

Religionssociologen Durkheim skiljer religion från magi och andlighet vilka kan privatiseras. Religion är dock alltid gemenskap, en förpliktigande gemenskap. En gemenskap som har förpliktelser.

Per Herngren
2012-03-09, version 0.1

fredag, februari 10, 2012

'Tro' byts ut helt till 'förtröstan' i tysk bibelöversättning

Tro har i modern tid fått en annan betydelse än vad den har i religion och i bibeln. Därför tar en tysk bibelöversättning helt bort tro och ersätter det med förtröstan och tillit.

Tro har två moderna betydelser som förvirrar. Tro har bland annat fått den betydelse som det har i uttrycket "tro och vetande". Tro har dessutom en annan mer intellektuell livsåskådningsbetydelse som i uttrycket "tro på". Det gör att kristendomens och bibelns tro görs obegripligt idag.

Tro handlar i vårt språk inte längre om hur det är möjligt att ta korset, fängelse och straff på sig, ingripa i vålds- och förtryckssituationer. Eller om möjligheten till det omöjliga, till det okontrollerbara, till det oförutsägbara. Denna obegriplighet är egentligen onödig eftersom vi har bra begrepp på svenskan. Eller är "tro" ett sätt att neutralisera bibeln och kristen förtröstan? Tro är kanske ett maktmedel som garanterar att vi har kvar vår egentliga förtröstan i lönearbete, pensionsfonder, egna hem och privat egendom?

I den tyska bibelöversättningen löser man förvirringen på ett genialiskt sätt genom att helt ersätta tro (glauben) med förtrösta, förtröstan, tillit, tillit till (vertrauen).


Så här förklarar min far, Leif Herngren, bytet av begrepp i ett mejl:


"Här får du något om tyskans översättning av tro. I den översättning jag har - Die Gute Nachricht. Die Bibel in heutigen Deutsch - har man ersatt det tyska ordet för tro - glauben - med ordet vertrauen, förtrösta, ha tillit till och med substantivet Vertrauen.

Johannes 3:16 "Gott liebte die Menschen so sehr, dass er seinen einzign Sohn hergab. Nun wird jeder, der seinen Vertrauen auf den Sohn Gottes setzt..."
Hälsar i Vertrauen Leif"
8 februari 2012

Läs mer om teologi och samhällsförändring på Leif Herngrens blogg:
http://leifherngren.wordpress.com/

tisdag, februari 07, 2012

Tron på Gud. Eller tron på tron på Gud.


När man en gång i tiden började översätta bibeln till latin blev man tvungen att göra en distinktion för att inte förlora betydelsen av tro. Idag är denna distinktion kanske mer aktuell än den var på den tiden. Tro förlorar idag ofta sin mening och förvandlas till sin motsats.

I diskussionerna kring översättningen till latin skilde man på två sorters tro: Tron på den man tror. Och tron på tron på den man tror. Tron på den man tror är en tillit till Gud. Tron bryter därför med individualistisk gärningslära, instrumentalism, kontroll, effektivitetssökande samt tron på sin egen förmåga.

Tron på tron på den man tror gör istället tron till gärningslära. Genom att betona innerlighet, vissa känsloupplevelser, fylla på, ladda batterier, växandet i tron, förvandlas tilliten till Gud till en tro på tron, en tro på sin förmåga att tro.

Per Herngren
2012-02-07, version 0.1

Tack till Bengt Andreassons predikan i Rosa Huset i Angered 5 februari 2012

söndag, januari 29, 2012

Är Kristna Freds organisatoriskt självdestruktivt?

Jag är på en spännande Kristna Freds träff för ickevåldstränare. Vi är några muslimer, kristna och ateister som tränar ickevåld och lär oss av varandras övningar och tränarmisstag.

Spännande samtal sker ofta i pauser och på kvällarna. Under en paus försökte vi analysera ifall det finns en organisatorisk självdestruktiv filosofi i Kristna Freds. Och hur stark den är jämförbart med självskapande, återskapande, pulserande och rekursivt organiserande i Kristna Freds.

En i styrelsen berättade att det främst finns två pulserande, gungande forum i riks-kristna-freds. Det är årsmötet och idédagen. Många andra samlingar som organiseras är dock 'events' eller enskilda samlingar. De har byggt in sin egen självdestruktivitet. De planeras för att hända en gång, de börjar och de ska avslutas vid en viss tidpunkt.

Fördelen med att hålla en takt, exempelvis ickevåldsvecka, första veckan i augusti varje år, är att det genom puls skapas resonans, gung. Resonans är ett sätt att spara energi. Man dras med istället för att köra slut sig. Kyrkor bygger på sådana resonanser: gudstjänster, läxhjälp varannan vecka, soppkök för papperslösa varje fredag, söndagsskola, församlingsrådet en gång i månaden ...

För att en puls ska skapa resonans behöver man hålla takten. Det går inte att ändra datum och tider då och då. Ifall en resonans byggs upp kan den hamna i resonans med andra organisationers resonanser. Det innebär att man tillför varandra energi. När jag dansar kurdisk dans blir jag helt färdig de första minuterna. Men när jag kommer i resonans med de andra dansarna kan jag fortsätta att dansa länge, riktigt länge.

Ifall en organisation främst fungerar genom pulser och rytmer kan enstaka enskilda samlingar fungera som breaks. De tillför något till gunget. De bryter av. Ifall en organisation istället främst ägnar sig åt breaks är det svårt att dras med i gunget. Och det tar tusentals gånger mer energi för att genomföra saker.

Gadgeten innehöll ett fel