fredag, mars 30, 2012

Må Gud välsigna dig med obehag

Franciskansk välsignelse och bön av Philip Yancey


Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen


Referens
Philip Yancey, Bön Spelar det någon roll?, Libris, 2008.

onsdag, mars 21, 2012

'Leva enkelt' är individualisering

Leva enkelt-teologin privatiserar kristendomens radikalitet. Gemensam egendom kombinerat med civil olydnad och ickevåld möjliggör radikala och komplexa samhällen med tillgång till stora resurser. Det skapar resurser för snabba ingripanden i krig och förtryck. Gemensamt kan kyrkor, kommuniteter och ickevåldsgrupper ha tillgång till exempelvis fartyg och hela bostadsområden. Vi kan börja leva det samhälle vi vill ha.

Leva enkelt är en del av kapitalismen och den privata egendomen - fast mindre. Poängen med gudsriket är inte förminskning. Vår uppgift är inte att förminska gudsriket. Vi lever ett gudsrike som utvecklas genom olika möten med förtryckta och förtryckare, möten övergår till pulser av solidariska samhällen. Men gudsriket vecklar dessutom ut sig genom att gripa in i förtryck och våld. Leva enkelt blir faktiskt mer individualistiskt än till och med kapitalismen.

Jag föreslår därför att vi överger leva enkelt-teologin och ersätter den med en befrielseteologi om gemensam egendom och ickevåld. Även kommuniteter och kooperativa samhällen kan bli självrättfärdighet. Ickevåldets ständiga ingripande i våld och förtryck behövs i kombination med solidariska gemenskaper (samhällen) för att bygga upp en fungerande och pulserande solidaritet. En solidaritet som går ut, vecklar ut sig, istället för att stänga inne sig.

Per Herngren
2012-03-21, version 0.1

torsdag, mars 15, 2012

Martin Luther Kings liv och ickevåld

Leif Herngren har skrivit en bloggartikel som sammanfattar Martin Luther Kings liv, civila olydnad och ickevåld. Min far, Leif, åkte över till USA 1968 för att bland annat träffa Martin Luther King. Men King blev skjuten strax innan, och Leif fick träffa flera av hans medarbetare istället. Det var Leifs arbete med ickevåld och hans Martin Luther King böcker som fick mig intresserad i tonåren av ickevåld.

Artikeln utgår från Leifs läsning av Fredrik Sunnemarks doktorsavhandling (2001 Göteborgs Universitet), An Inesca­pable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr.

söndag, mars 11, 2012

Individualiserad kristendom

Politik och moral reduceras ibland till stat och individ. Den kristna kyrkan gör den radikala vändningen att lägga det politiska och moraliska ansvaret på gemenskaper, kroppar och relationer. Den gemenskap som bildar kropp gör politiska och moraliska ingripanden. Befriar fångna. Ger mat till hungrande. Krossar ok. Interventionen blir därmed en del av gemenskapen, av kristi kropp, av kyrkan.

Interventionen fullföljer dessutom rättvisa och rättfärdighet. Ingripandet reduceras därmed inte till medel för att påverka andra att ta över det politiska och moraliska ansvaret. Målet blir istället medlet. Kyrkan lever befrielsen, lever gudsriket. Gudsriket blir dock inte helt förverkligat. Kristendomen vore i så fall förverk(lig)ad. Det är snarare ständigt blivande.

Radikaliteten stängs inte in i kyrkan. Den blir inte självrättfärdighet. Den smittar andra gemenskaper till medansvar. Samhällsförändring blir på sätt relationer av ingripanden vilka hamnar i resonans med varandra.

Klassiska makttekniker för att neutralisera kyrkans radikalitet är att hänvisa moral till individen och politik till staten. Kyrkan reduceras till medel som ska påverka individens moral eller statens politik. Kyrkan hindras på så sätt från att leva befrielsen.

En nyare neutraliseringsteknik är att individualisera både moral och politik. Individen föreställs kunna leva politiskt radikalt. Gemenskapen reduceras till kraftkälla för individens politiska och moraliska engagemang. Kristi kropp hindras fortfarande från att leva gudsriket, från att bli blivande gudsriket.

Per Herngren
2012-03-11, version 0.1

torsdag, mars 08, 2012

Religion

Svenska Akademiens Ordbok visar att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.

"I sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER."

Förföljelse mot religiösa kan delvis förklaras med att religionen förskjuter förpliktelse från familjen, staten, kejsaren, arbetsgivaren till gud. Gud som kärlek till sin nästa, till de minsta, till de utstötta, till de förtryckta, skapar en annan förpliktelse än kärlek till de sina, de nära, de lika, eller kärlek till överhet och stat.

Religionen blir därmed ett ständigt hot mot lojalitet till familj, nation och överhet.

Detta hot har delvis neutraliserats av vissa kyrkor och tempel genom att skapa en egen religiös sfär vid sidan av. En sfär som inte förpliktigar utanför sig själv. En annan neutraliseringsteknik är att individualisera och privatisera förpliktelsen. Individen skulle vara förpliktigad att vara radikal själv.

Religionssociologen Durkheim skiljer religion från magi och andlighet vilka kan privatiseras. Religion är dock alltid gemenskap, en förpliktigande gemenskap. En gemenskap som har förpliktelser.

Per Herngren
2012-03-09, version 0.1