torsdag, juni 28, 2012

Amen som bejakande eller skapande av brist

Amen kommer från hebreiskan med betydelsen 'helt säkert', 'ja absolut'. Det används som ett välkomnande, ett bejakande, ett uttryck för tro i betydelsen förtröstan till något som redan är i blivande. Det kan vara solidaritet, rättvis fördelning, gudsrike, omsorg, gemenskap. Bönen och amen är därmed avgörande del av rätten, av gudsriket, av gemenskapen. Det som inte bejakas förlorar kraft. Bejakande är livets levande. Bejakande är inte medel för livet, bejakande är att leva.

Amen översätts också till 'låt det bli så'. Det blir därmed mer tvetydigt. Det kan fortfarande vara bejakande. Men det kan också förstås instrumentellt som en befallning eller begäran om att få något som saknas, exempelvis ett jobb eller ett hus. Amen producerar i så fall en brist, ett ickebejakande. Amen övergår därmed till magi och instrumentalism. På så sätt åtskiljs bönen från det den skulle bejaka. Den reduceras till medel för att få något annat än det som bönen är, annat än att vara nödvändig del av det som amen bejakar. Amen gör i så fall gudsriket till brist, saknad.

Per Herngren
2012-06-28, version 0,1

Inga kommentarer: