lördag, januari 25, 2014

Frid - från vänskaplig politik till individualism

Frid och fred var från början samma germanska ord. Frid och fred betydde att inte använda våld mot varandra utan istället älska varandra. Det engelska friendly, vänskaplig, har samma germanska ursprung. Även att fria, förklara sin kärlek, har samma etymologi.

Från början hänvisade inte fred till härskare och riken. Det var ett sätt att ta beslut tillsammans, att förhålla sig till varandra, att fungera ihop. Frid och fred var att kunna leva vänskapligt ihop även då en var oense och hade konflikter. Det kopplades till gemensamma beslut, till tinget. Frid och fred gjorde på så sätt alla (hmm, icke livegna män ...) politiska.

Klyfta mellan beslutsfattare och folket

I modern tid, när nationalstater använder nationalismen som religion och tro, produceras en dualism mellan beslutsfattare och folket. Därmed blev det användbart att också skapa en klyfta mellan frid och fred. Denna klyfta mellan frid och fred blev på så sätt en viktig maktteknik för att skilja på folk och regerande. I germanskan var annars folket de som samlades till ting. De som tog beslut.

Frid individualiserades

Frid reducerades till att bli subjektiv upplevelse av harmoni. Frid som hade varit ett praktiskt sätt att hantera konflikter och ta gemensamma beslut utan våld förvandlades till upplevelse av konfliktlöshet. 

Frid blev en del av nationalstaternas individualisering av folket. Ett sätt att skilja det politiska från det personliga. Det politiska skulle "politiker" syssla med.

Fred förstatligades

Fred som tidigare varit ett sätt att göra oss alla politiska hänvisades till relation mellan riken. Ofta fick fred beteckna det krigstillstånd där fienden hade krossats eller underordnat sig.

Uppdelningen förvandlade både frid och fred till effektiva maktmetoder för att göra oss ickepolitiska. För att förlägga regerande någon annanstans än hos folket.

Per Herngren
2014 01 25, version 0.1

Referens

Tore Janson, "Germanerna syns i varenda mening", Språktidningen, januari 2014, s 49.

Folket var en samling

Folket betydde på germanska samling. De som samlades till ting. Men folket kunde också användas som begrepp för andra samlingar. Nationalstater och nationalistiska rörelser har dock förvandlat folket till en kategori. Folket används inte längre för att beteckna samlingar och gemenskaper. Just därför kunde staten lägga beslag på "folket". Folket blev en fantom som legitimerade staten. Myten om nationalstater uppstod. Men det har aldrig funnits någon stat som blivit identiskt med ett folk. Folk blandar sig med varandra.

2 kommentarer:

Leif Herngren sa...

Per
Den analys du gör av orden fred och frid stämmer med hur dessa ord brukats i våra bibelöver¬sättningar. 1917-års översättning brukade enbart ordet frid. I saligprisningarna - Matt 5:3-11 – översätts Jesu ord i vers 9 med Saliga äro de fridsamma… Och i julevangeliet möter vi dessa ord Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden – Lukas 2:14. Profeten Jesaja betecknar den som skall komma med ordet Fridsfurste – Jesaja9:6.

I Bibelkommissionens översättning 1999 brukas i stället Saliga de som håller fred, och på jorden fred och Fredsfurste.

Gamla testamentets hebreiska ord är shalóm och dess nytestamentliga grekiska ord är eiréne som bägge två betecknar fred och frid. Tonvikten ligger på det gemensamma mänskliga livet och dess villkor och rymmer så begreppen rättvisa och rättfärdighet.

Svenskan är ensam om att klyva shalóm och eiréne i två ord med skiftande grundbetydelse. Frid betecknar närmast lugn och ro, den välsignelse Gud ger människan. Det tappar bort det mellan¬mänskliga perspektivet, individualiseras som du, Per, utrycker i din text. Det är uppenbart att detta fått genomslag i kyrkorna där man alltför ofta nöjt sig med att vara fridsamma.

Dessvärre får detta visst genomslag också i 1999-års översättning av saligprisningarnas vers. De lyder nu de som håller fred där grundtextens ord är de som stiftar, skapar fred – alltså en klar kallelse till aktiv handling. Engelskan har därför blessed are the peacemakers och tyskan die Frieden schaffen.

Leif Herngren

Per Herngren sa...

Tack för väldigt fin reflektion! Och det var intressant med den hebreiska etymologin av eirene och shalom!!

Gadgeten innehöll ett fel