lördag, augusti 30, 2014

Kyrka blir befrielse istället för flykt


Här är ett första utkast till artikel som Göteborgs stifts tidning Korsväg beställt. Fungerar den? Begriplighet, flyt?

Under en påskfest i ett av kollektiven här i Hammarkullen träffade jag Karolina och Steven från Lutherska Kyrkan i Costa Rica. Steven arbetar i kyrkan med transpersoner och homosexuella. Och han presenterade sig själv som bög. Karolina arbetar i en landsortskyrka med urinvånare, hon presenterade sig som urinvånare. 

Lutherska kyrkan i Costa Rica har valt att bara jobba med förtryckta. De har slopat allt ”vanligt” tonårsarbete och allt ”vanligt” pensionärsarbete. Ingen ”vanlig” söndagskola. Allt kyrkligt arbete är tillsammans med underordnade grupper. Förutom urinvånare, homosexuella och transpersoner jobbar kyrkan även med immigrantarbetare på plantagerna och tillsammans med fattiga.

Ett helt samfund har tagit detta drastiska beslut: Vår kyrka behövs inte för att serva medelklassen. Medelklassen klarar sig. Vi behövs för de förtryckta och de som underordnas!

Lutherska kyrkan vågar dessutom göra sig jämlik med Costa Ricas parlament och regering. Costa Ricas lag erkänner inte äktenskap för homosexuella. Lutherska kyrkan i Costa Rica har då gått före staten och faktiskt infört äktenskap för homosexuella. Det är en kyrka som vågar regera istället för att bara reagera!

Gudsriket är både mål och medel

Gudsriket är inte bara ett framtida mål. Gudsriket är det som börjar. Som i Mohandas Gandhis ickevåld blir mål och medel ett. Gudsriket blir medlet. Målet är medlet. Medlet är att utföra målet.

I nästan alla bibelberättelser om Jesus intervenerar han i en maktordning som skapar ojämlikhet, förtryck och murar. Tillsammans med dem han möter producerar han ny jämlik ordning. Omedelbart, i situationen. Mål och medel blir ett. I varje berättelse sker olydnad mot maktstrukturer och samtidigt genomförs andra jämlikare ordningar. Jesus hänvisar inte till något avlägset gudsrike. Gudsriket genomförs i varje Jesusberättelse.

Himmelriket är som ett senapskorn som en ... sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön”. (Matteus 13:31)

Underordning genom kön, funktionshinder, klass, sexualitet, nation, ras, ålder och moralisk duktighet trängs undan av nya jämlikare ordningar. Där finns inte längre man eller kvinna, jude eller grek, slav eller fri ... Dessa ordningar ersätts av jämlik, kärleksfull och solidarisk gemenskap. Kyrkor, grupper, kommuniteter och matlag lever Gudssamhällen. Gudsriket organiserar Gudsriket.

Gudsriket är i blivande. Det förändrar framtiden för alltid, direkt i situationen. Därför blev det olyckligt att 'tillkomme' översattes med 'Låt ditt rike komma' i nya översättningen av Herrens bön. Det är som om översättarna just där missar, eller försöker neutralisera, vad som faktiskt genomförs i varje jesus-berättelse. 
 
Kyrkorna är Jesu kropp. De har kallelsen att leva Gudsriket, inte att skjuta bort Gudsriket på framtiden. Gudsrike lever vidare genom att bygga Gudsrike. Liv ger liv. Solidaritet skapar solidaritet. Jämlikhet ger jämlikhet. Omsorg ger omsorg. Gudsriket är både samhälle och handling. Gudsriket bjuder in. Lev det samhälle vi vill ha! Kyrkor kommer att misslyckas. Kyrkans uppgift är att misslyckas. Och försöka igen och igen.

Jesus tror inte på ledarskap eller makthavare

I många av Jesusberättelserna revolutioneras en ordning utan att där egentligen finns några motståndare, det är själva maktordningen som ersätts med en annan ordning, där de underordnade snarare än ledarna blir aktörer.

I de berättelser där Jesus faktiskt konfronterar motståndare behandlas dessa vare sig som överhet eller som fiender. Motståndarna görs snarare till jämlikar. Jesus tycks inte tro på makthavare. Han pekar inte ut makthavare. Han gör inte ledarna till subjekt, till de som borde lösa ”problemen”. Han protesterar inte, han förverkligar. Det finns ingen mystisk makt ovanför de situationer som det berättas om i Nya testamentet.

En befrielsekyrka ägnar sig åt att tillsammans med andra grupper testa och pröva. Det handlar inte speciellt mycket om att folk behöver medvetandegöras. Det handlar mer om att öva upp färdigheter. Det stämmer även med Gandhis betoning på ickevåldsträning och att experimentera med sanningen.

För att inte befrielser ska bli återvändsgränder - events, enstaka aktioner, kampanjer, projekt – behöver befrielsen bygga befrielse: bli självorganiserande. Befrielse rekryterar organisatörer snarare än voluntärer och frivilliga. Här gäller det att inte blanda ihop organisatörer med ledare och ledarskap. Organisatörer är inbjudare, kontaktskapare, omsorgstagare, hantverkare, rengörare, matlagare. Gudssamhällen myllrar. De styrs inte centralt av vare sig ledare eller av någon omnipotent härskargud.

Jesus kallar oss till sårbarhet och osäkerhet

Jesus kallar inte sina lärjungar till sig själva, inte till sitt äkta jag, inte till sin rätta plats, inte till lycka, inte till frid och trygghet. Jesus kallar inte kyrkor bort från våld och förtryck. Istället kallar Jesus oss att möta våld. 
 
Jesus kallar kyrkor till otrygga möten med förtryckta och förtryckare. Jesus kallar oss till osäkerhet och sårbarhet, till ickevåld där våldet frodas. Jesus kallar oss till samarbete med dem som inte är som oss, som inte tycker som oss. Ut ur identitet och likhet. Ut på okända och jobbiga vägar. Kallelsen ger blåsor på fötterna och värk i lederna.

Kyrkor som lever befrielse, lever gudssamhälle. Dessa gudssamhällen blir olydiga mot andra ordningar, ordningar som trängs undan och ersätts av Gudsriket. Befrielse möter motstånd. Gudsriket är inte bara att justera, träna och uppfinna olika former för ickevåld och rättvisa, det är minst lika mycket att stödja de som förföljs, att bygga en omsorg som klarar fängelse och förtryck.

Vare sig härskande eller befrielse fungerar utan tro. Tro betyder tillit. Kyrkans uppgift är inte att skapa tro på regeringar eller ledare. Kyrkan lever Gudsriket genom sin tillit till Gudsriket.

Per Herngren
Utkast till artikel för Korsväg 
2014 08 30, version 0.1

3 kommentarer:

Anonym sa...

"En befrielsekyrka ägnar sig åt att tillsammans med andra grupper testa och pröva.
Det handlar inte speciellt mycket om att folk behöver medvetandegöras.
Det handlar mer om att öva upp färdigheter. Det stämmer även med Gandhis betoning
på ickevåldsträning och att experimentera med sanningen."

Kommer att tänka på OODA loopen, tanken att man upprepar en serie enkla
steg: Observe, Orient, Decide, Act sedan återigen Observe osv.
Det är i linje med problemlösning, att man kombinerar enkla axiom till
satser, och sedan använder satserna för att analysera problemen.
Man ska inte tänka sig loopen som huggen i sten tror jag, utan man kan
backa eller hoppa över steg. (Hela tanken är ju att försöka fånga en
dynamik.)
Lustigt nog har den tagits fram av en amerikansk militär, men konceptet
är generellt och mycket användbart. Ligger väl nära tanken på evolution
helt enkelt.
(http://sv.wikipedia.org/wiki/OODA-loopen)
För organisationer ser det ut så här:
Bild

Jo lite förenklat, men jag tycker ändå att det är bra.
(Herding cats var fyndigt ;)

Stycket "Jesus kallar oss till sårbarhet och osäkerhet" var mycket bra!

Hälsningar Felix C

Per Herngren sa...

Tack Felix för en generös läsning och tack för tips på teori och länkar!

För att skapa en puls behövs ju en form av loop. I mina texter om rekursiv finns ju ett förslag på hur en loop kan fungera.

Anonym sa...

Jag tror du är helt rätt ute som lånar in begrepp från programmering.
Tack för tipset om de gamla inläggen, jag ska läsa dem ordentligt.
Nu har jag inte programmerat på ett tag men som jag minns det så finns
det tre grundregler som all programmering bygger på; sekvens, selektion
och iteration. Bra att veta är också begreppen modul/subrutin, funktion,
procedur samt variabel (kan vara lokal och gälla inom en modul och den
kan vara global och gälla hela programmet). Verktyget svart låda, där
man döljer implementationen är också mycket kraftfullt.
Dessa begrepp utvecklades inom ramen för det som brukar heta
strukturerad programmering.
Sedan följde den nya paradigmet, objektorienterad programmering. Den
tror jag kan intressera dig, om du inte redan känner till den:

Objektorienterad programmering betonar följande begrepp:

- Klass - Programmet byggs upp av delar, klasser, efter de begrepp som hanteras.
Varje klass är en abstraktion av ett sådant begrepp, och innehåller både
information och funktionalitet. Programmet kan ses som en uppsättning samverkande
och interagerande objekt som vart och ett är av en viss typ/sort, de tillhör en viss klass.

- Inkapsling - Ett objekts exakta beteende och funktion är dold för omvärlden. Varje klass är
en abstraktion och visar ett gränssnitt mot omvärlden som specificerar hur andra klasser får
interagera med den. Detta garanterar att alla förändringar av ett objekt sker genom
programkod som tillhör objektets klass. Ett visst objekt kan inte påverka ett annat objekt
på annat sätt än genom detta objekts gränssnitt.

- Arv - Klasserna och begreppen är inte oberoende av varandra, utan kan i många fall ses som
en kedja av sammanhängande begrepp, där vissa begrepp är allmänna och generella, medan andra
är specialfall av de allmänna begreppen. Till exempel kan ett programsystem inom bankvärlden
hantera det allmänna begreppet/klassen konto, men även specialfall som inlåningskonto,
lönekonto, konto med kreditmöjlighet o.s.v. På så sätt tillhör ett visst objekt inte bara en
klass utan en hierarki av klasser med ökande abstraktionsgrad. Funktionalitet som är gemensam
för alla specialfallen, programmeras i den gemensamma "överklassen" och endast det som
särskiljer specialfallet programmeras i den specialiserade "underklassen". En underklass
ärver egenskaper och funktionalitet av den överklass den tillhör.

- Polymorfism - I en grupp av underklasser finns funktionalitet som har yttre likheter mellan
klasserna, men som måste programmeras på olika sätt beroende på vilken av underklasserna det
gäller. Gränssnittet blir gemensamt för alla underklasserna, och definieras i överklassen,
men den verkställande programkoden finns i respektive underklass. Ett visst objekt som använder
andra objekt behöver ofta inte bry sig om vilket specialfall av objekt det är fråga om utan
använder endast det gemensamma gränssnittet definierat av överklassen, och är okänsligt för
mängden av specialfall som råkar finnas.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Objektorienterad_programmering

Jag ska som sagt läsa dina inlägg och återkomma. Kul!

Hälsningar Felix C

Gadgeten innehöll ett fel